Ett första inlägg

Välkommen till första inlägget för Sörmlands hundskola!


Planen framöver är att lägga ut texter där vi går genom tankesätt, reflektioner och försöker vrida -och vända på hundägarträsket.


Vi kommer ha olika block för att urskilja innehåll, upplägg och områdesfokus. Inläggen kommer växla mellan nybörjarnivå till mer avancerad nivå, för att få ett bredare spektrum.


Har du funderingar gällande innehållet, önskemål till kommande texter eller andra funderingar - tveka inte att höra av dig!


Tema: Tid.


"Att ge hunden och dig själv en chans genom tid. "


I hundsammanhang, oavsett i vilket, skulle jag vilja påstå att tid är något vi aldrig kommer ifrån. Det kan handla om mängden träning vi lägger på våra hundar, återhämtning, promenaden, tid för enskilda moment eller lägga tid på att finna nya inspirationskällor.


I det här inlägget ska vi bryta ner temat tid till stunden mellan kommando - agerande/belöning och ställa oss frågan:


- Hur vi kan använda tiden för att ge hunden och oss själva en chans?


Första gången jag reflekterade över ämnet på allvar var under ett prov för retriever.


Scenariot löd som följande:


Hundföraren skickar ut sin hund i riktning mot området. Efter cirka 70 meter sätter föraren visselpipan i munnen och blåser "stopp". Hunden tvärnitar och vrider upp sig mot hundföraren. Skolboksexempel. I samma ögonblick som hunden precis vridit upp sig ger hundföraren ett tecken med handen att hunden ska gå åt höger. Hunden går åt annat håll.

Föraren blåser stopp. Hunden vrider upp igen, lika snyggt. Föraren ger tecken. Hunden tar återigen en annan riktning. Den här processen upprepas ett par gånger till med varierad framgång och med olika riktningar. Det börjar synas en tydlig frustration hos föraren.


Föraren låter visselpipan eka i skogen ytterligare en gång och får sedan en kort instruktion av domaren (om dummiens exakta plats). Hunden sitter snällt och väntar på den plats föraren blåst stopp. Föraren ger ett nytt tecken, åt höger. Hunden går spikrakt åt angivet håll. Första dirigeringen i arbetet som faktiskt gick bra. Hunden har lite tur med vinden och fångar upp doften från dummien.


Även om tanken slagit mig flera gånger i andra sammanhang var det här tillfället då jag började lägga mer tankeverksamhet kring just "tiden".


Grundtanken löd följande:

Det var en dirigering som satt klockrent.

Dirigeringen som hunden fick sitta och vänta en stund (ca 15 sekunder).


En slump? Ja, kanske.


Det här var för mig en okänd hund och jag vet tyvärr inte hur dirigerbarheten ser ut hos hunden i ett mer avslappnat sammanhang. Kontexten som hunden befinner sig i (andra hundar, nya miljöer, främmande människor med mera) kan ha en mer eller mindre påverkan på hunden. Dirigerbarheten kanske inte sitter riktigt än. Det skulle även kunna vara den enkla anledningen att föraren var nervös. Förare som plötsligt börjar ändra på smådetaljer, ofta omedvetet, känner vissa hundar av direkt och kommunikationen kan brista i varierad grad.


Ja, ni förstår principen.


Det kan finnas mängder med anledningar varför det inte gick just denna dag. Jag fick helt enkelt lämna orsaken till fantasin. Försök lägga fram en fråga